I två dagar har vi varit på Canis tränarutbildning. Detta var andra gången men första gången som jag hade med Lia.
Helgens tema var kriterier och vi har jobbat med att strukturera våra träningspass genom kriterieplaner, tydliga startsignaler, effektiva transportsträckor fram till träningen, korta träningspass med full koncentration, bra belöningar, tydligt slut osv.
Vi har också arbetat mycket med grundfärdigheterna. Det har varit jättekul och jag har återigen lärt mig massor. Denna gång var jag mycket mer fokuserad än förra gången då pappa precis hade dött och jag skulle hämta min extremt efterlängtade valp dagen efter..
Det är så fantastiskt roligt att träna med Lia! Trots att hon bara är en liten valp jobbar hon redan med bättre uthållighet och koncentration än Happy någonsin haft. När jag hade med Happy sist blev hon trött redan efter några timmar men Lia jobbade intensivt hela tiden i två dagar! När vi hade fika, teori eller lunch inomhus sov hon djupt och var sedan redo att jobba igen.
Vi tog också en del lekpauser när Lia fick springa med andra och bara vara valp. Vi övade på att slappna av på filt eller i bur på planen trots att andra tränade alldeles nära oss men det gick inte lika bra. Andras lek och godis är alldeles för spännande. Men hon skällde i alla fall inte utan satt mest och studerade de andra längtansfullt.
Igår när vi kom hem var jag så inspirerad att jag tog ut Happy och fortsatte att träna en stund. Hon är lite dålig på att erbjuda beteenden eftersom hon inte är klickertränad från början. Jag bestämde mig för att belöna vad som helst bara det blev något annat än att stå och titta på mig. Hon slickade sig om nosen när hon kände doften av korv och rätt snabbt fick jag fram ett tydligt nosslickande. Kul tyckte både hon och jag. Hon kan redan nästan alla grundfärdigheter så det känns onödigt att träna om dem på klickervis, men tricks är ju kul att lära in.
Nu skall jag gå och lägga mig i TV-soffan bredvid min vackra sovande valp och min tålmodiga familj. Tur att jag kan skriva av mig här så familjen slipper höra alla detaljer om min hundträning. De älskar hundarna men är helt nöjda med dem som familjemedlemmar och är inte särskilt intresserade av varje framsteg i träningen. Men jag tror inte det har undgått dem (eller någon annan) att jag är löjligt förälskad i min valp så de låter mig hållas..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar