Rävskabb

I tisdags kände jag skorv på baksidan av Lia ena öra. Dagen efter kliade hon där några gånger och på natten och nästa dag mer intensivt. Jag bokade direkt tid hos veterinären eftersom jag misstänkte rävskabb. Även veterinären tyckte att symptomen tydde på rävskabb och vi valde därför att inte skrapa med skalpell på örat och ta prover. De äckliga kvalstrena gräver gångar under huden och man måste komma ner en bit i huden för att få tag i dem. Det känns onödigt att ta bort Lias glädje inför veterinärbesök och dessutom är det inte säkert att man ser något efter bara några dagars klåda. Det räckte att veterinären gnuggade med fingrarna för att pälsen skulle släppa och Lia gjorde den tydliga bakbensryckning som är typisk för rävskabb.

Så nu är Lia behandlad med Stronghold och får inte träffa andra hundar på några veckor! Urtråkigt, jag hade sett fram emot träning med Canisgruppen, spårgruppen och kurserna hos Mona Kjernholm (de går jag nog på ändå men utan hund). Alla som har varit i kontakt med Lia den senaste tiden är informerade och nu är det bara att vänta på att klådan skall gå över.

Följande text finns att läsa på Statens Veterinärmedicinska anstalt:

"Sarcoptes scabiei är ett kvalster och tillhör, liksom fästingarna, spindeldjuren. Skabbkvalstren är 0,2-0,45 mm långa och 0,2-0,35 mm breda. Kvalstret lever huvudsakligen i hudens översta cellskikt, väl gömt och skyddat mot yttervärlden. I huden gräver skabbkvalstret gångar i vilka honan lägger 3-4 ägg per dag under sin levnad, vilken är 2-4 veckor.

Hundar kan smittas både genom direkt kontakt med redan smittade djur (vanligtvis räv) och indirekt genom att skabbkvalstret överlevt en kortare tid på platser där infekterade djur, räv eller hund, vistats.

Hundar uppsöker ofta platser där smittade rävar varit, exempelvis gryt och hundkojor, men också andra platser där den kliande räven (eller hunden) kliat av sig hudflagor och hårtussar i vilka skabbkvalster kan finnas. Dock är skabbkvalstrena utanför huden känsliga för väder och vind. I den torra luften inomhus dör kvalstret inom ett par dygn. Utomhus om temperaturen är svalare och fuktigheten högre är chansen däremot större för kvalstret att överleva. Vid temperaturer under 18°C förblir det orörligt. Således krävs det temperaturer över 18°C, d.v.s. sommarväder, för att kvalstret aktivt ska kunna röra sig mot ett eventuellt offer.

Symtomen kan variera från mycket svår till lätt, knappt märkbar, klåda. Klådan har beskrivits som värst på natten. Andra symtom i början av en infektion är hudrodnader, små upphöjningar (papler) i huden och mjällbildning. Därefter ses håravfall och gråvita-gråsvarta skorpbildningar.

De första hudförändringarna på hunddjuren uppträder oftast på speciella ställen på kroppen, s.k. predilektionsställen, vilka är framknä, has, ryggslutet vid svansfästet samt vid öronkanterna."

Detta kan man väl kalla direktkontakt? Lakrits och Molly ligger nog värst till i riskzonen att ha blivit smittade..Happy får förstås också behandling eftersom hon umgås med Lia dagligen.