Attityd

Idag har vi röstat, promenerat, tränat lydnad och spårat.

Skillnaden mellan mina hundars personlighet blir allt tydligare ju äldre Lia blir. Happy gör allt sakta, noggrannt och försiktigt, angelägen om att göra rätt. Hon vill ha rutiner och vill veta exakt vad som förväntas av henne. Lia däremot gör allt snabbt och intensivt och ser träning främst som ett sätt att lura av mig så mycket godis som möjligt.

Hon frågar aldrig om lov som Happy gör utan tar för sig av allt och verkar övertygad om att den godaste maten, bästa liggplatserna, roligaste leksakerna osv bara finns där för hennes skull. Hennes självförtroende är enormt och jag har hittills aldrig sett henne bli stressad eller rädd för någonting. Störningar runt omkring bryr hon sig sällan om.

Att träna Lia är underbart roligt! Hon är samarbetsvillig, lyhörd, positiv, lekfull och har en hel del humör! Hon kan bli superintensiv men hon har nästan alltid hjärnan påkopplad. Utmaningen ligger inte i att motivera henne, det är lätt eftersom hon älskar både mat, lek, kamp och sociala belöningar, utan i att styra all energi åt rätt håll..! Stadga, utan steppande, ligger högt upp på träningslistan just nu. Hon gör alltid sitt bästa och om det blir fel och hon går miste om en belöning blir hon aldrig låg eller osäker. Istället tänds en förbannad blick i ögonen och om hon kunde tala skulle hon nog säga ”men visa tydligare då för helvete!”.

På lydnadskursen i tisdags var Lia helt oberörd av både löp och ihållande ösregn. Mona rådde mig att dämpa Lia lite i det fria följet (som vi nyligen påbörjat) eftersom Lia var så het att hon hade svårt att hålla fötterna kvar på marken..! Vilket lyxproblem! Jag älskar Lias attityd och vill helst inte ändra henne alls..!