På morgonpromenaden idag hittade jag ett barmarksområde där jag vallade en ruta och la ut vantar och några saker jag hade i fickorna för uppletande. Hundarna blev överlyckliga!
Redan på Lias födelsedag hittade jag ett snöfritt skogsparti i en södersluttning och la ett kort spår. Det gick dock inget vidare eftersom områdets alla rådjur också hittat samma sluttning. Lia, som efter älgmötet tror att hon är skogens skräck, hade svårt att koncentrera sig på spåret när hon fick syn på två rådjur. Vi avslutade spårandet och tog en promenad istället. Därefter har jag väntat på att mer is och snö skulle smälta undan. Under veckan har det varit plusgrader och kraftig vind och äntligen syns marken!
Idag testade vi igen. Nya fina spårselen och nya fina spårlinan på. Nils la ett spår till Happy och jag ett till Lia. Lias spår gick på blöt tallskogsmark med tjocka barrlager, mossa, ljung, isfläckar och berg. Spårlängd drygt 400 m, liggtid 2 timmar.
Lia spårade idag på ett helt nytt sätt. Hon brukar rusa fram men idag gick hon sakta, sakta och var väldigt koncentrerad. Trots det tappade hon spåret flera gånger vid skifte mellan olika underlag. Varje gång jobbade hon sig envist tillbaka igen. Kanske var spåret väldigt svårt? Var det jobbigt att spåra efter ett långt uppehåll? Har hon blivit äldre och klokare? Nu längtar jag redan till nästa spår för att se hur hon väljer att arbeta då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar