Skendräktig

Min älskade Lia gör alltid sitt bästa och alltid i högsta tempo. Förutom när hon är skendräktig. Då vill hon inte promenera, hon vill vara nära mig hela tiden, har svullna juver, är vrålhungrig, gnäller olyckligt och blir trött fort. Vid träning gör hon fortfarande sitt bästa men inte med samma energi som annars.

Igår var vi på MHS och tränade. Ingrid tränade agility med Happy och jag fortsatte att träna appellydnaden med Lia.

I framförgåendet går Lia nu ut bra och håller ett lugnt jämnt tempo. Under veckan har jag tagit bort riktningspinnarna och istället shejpat riktningen. Igår startade jag åt flera olika håll för att se hur väl Lia har förstått att hon skall gå rakt fram. Någon gång drog hon åt sidan men märkte själv att hon hamnade snett och justerade riktningen.

Jag kedjade sedan framförgåendet med läggande under gång. Lias läggande var alldeles för långsamt så jag tränade det separat och gjorde sedan om kedjan. Det blev något bättre men inte bra. Jag bestämde mig för att låta det vara så länge och träna snabbhet när skendräktigheten är över.

När vi var klara satte vi oss vid agilitybanan och tittade på Ingrid och Happy. Det är underbart att se hur duktiga de båda är och hur roligt de har tillsammans!

På eftermiddagen var jag och Nils ute på en lång promenad i skogen och njöt av värme, dimma och sol. Nils plockade svamp medan hundarna fick leta saker i ljungen.