Spår

Fick igår några bilder från Harald som hade med sig kameran när vi spårade i söndags. Vi var fyra ekipage: Harald och Linda med sin härliga Berner Sennentik Siri, Åsa med vackra tervtiken Tindra, Ingrid med spårsäkra jaktlabben Ditte och jag och busvalpen Lia.

Lia tycker att det är jättekul att spåra och i söndags fick jag knappt på henne spårselen eftersom hon bara ville iväg och inte alls hade tålamod med mig. Vi löste det genom att jag satte på spårselen i bilen och bara kopplade på linan vid spårstart.

När Lia väl vill något så har hon ett väldigt temperament. Och spåra vill hon! Snabbt skall det gå och hon blir irriterad när jag håller tillbaks henne för att hon skall koncentrera sig och inte bara springa. Ganska snabbt börjar hon dock att fokusera och spårar jättefint. Min duktiga lilla valp!

Jag behöver öva mer på att lägga spår. T ex komma ihåg att jag har extremt dåligt minne och måste snitsla tätare! Jag tror att jag skall komma ihåg var jag har gått eftersom mina spår är så korta men det gör jag inte.

Eftersom vi går med i varandras spår lär jag mig mycket och jag har nu Harald och Lindas snitsling som föredöme. Planera två snitslar framåt och gå sedan, inte gå och sedan konstatera att "oj, här finns inga grenar att hänga snitslar på" som jag gör..Måste nog också ha speciell snitsel för spårslut eftersom jag även lyckades glömma bort den vid ett tillfälle..

Tur att Lia har koll på var spårpinnarna ligger!

Efter spårandet gick jag och Åsa en kort promenad. Tindra blev överlycklig när hon hittade en sjö att bada i. Lia var väldigt sugen men har fortfarande inte kommit på att hon kan simma. Vi avbröt snabbt promenaden när en huggorm ringlade ner från den lilla ön där hundarna stod. Som tur är hände inget men bara tanken är en mardröm. Äckliga ormar!