Vittringsapportering

Lia markerar min doft på köksskåpet. Februari 2011

I vintras påbörjade vi inlärningen av vittringsapportering i köket. Lia fick lära sig att frysmarkera en bit maskeringstejp som jag först höll i min hand, sedan satte på köksluckorna och slutligen fäste på en pinne. Sedan ökade jag antalet pinnar successivt och belönade för frysmarkering av rätt pinne. När Lia valde rätt pinne varje gång fick hon övergå från frysmarkering till apportering.

Sedan har jag inte tränat vittring alls på ett halvår. Häromdagen testade jag för att se hur mycket Lia kom ihåg. Hon kastade sig över pinnarna så att de flög åt alla håll.. Efter att ha provsmakat de första pinnarna hittade hon rätt och gav den till mig. Men provsmaka får man ju inte göra, inte ens om man tycker att det är jättespännande..

Jag bestämde mig för att testa ett annat inlärningssätt eftersom Lia denna gång förstår övningen men har alldeles för högt tempo.

I en lövhög i trädgården gömde jag pinnen med min doft och lät Lia leta reda på den. Sedan la jag en hög med andra pinnar en bit bakom, fullt synliga. Lia letade fortfarande reda på den dolda pinnen och apporterade till mig.

Äh, nu kan hon det här tänkte jag och la in rätt pinne bland de andra (jag har ungefär lika mycket tålamod som min hund..). Men det var för tidigt. Hon provsmakade två pinnar innan hon tog rätt. Bara att backa igen.

Jag står alldeles bredvid pinnarna för att kunna se exakt hur hon hanterar pinnarna. Jag placerar även Lia  alldeles nära för att undvika att springandet gör henne ännu ivrigare. Nästa steg är att öka Lias avstånd till pinnarna medan jag själv står kvar alldeles intill.

Skulle det inte funka får jag testa plan B (återgå till frysmarkering-påminna Lia om att det handlar om luktdiskriminering), plan C (godis före pinnarna-dämpa tempot), plan D (inte låta Lia se när jag lägger ut pinnarna-dämpa förväntan) plan E (lägga nät över pinnarna-fysiskt hinder) plan F (lägga pinnarna i burkar-Lia har tränat i specialsökslab tidigare), plan G (godis bland pinnarna-få bort fokus från pinnarna och koppla på nosen), plan H ... osv. Målet är att hitta ett sätt att få Lia att  koncentrera sig och varken smaka på pinnarna eller flytta runt dem med tassar eller nos av ren iver.

Idag när det regnar och stormar ute har vi testat plan H: köksträning. Fullt synliga pinnar ger ett väldigt högt tempo och dagens metod har varit att lugnt bryta varje gång Lia smakar eller flyttar på en pinne. Det funkar ganska bra så länge jag och Lia sitter intill varandra vid pinnarna, det är lite som att spela plocke-pinn tillsammans:). Jag fortsätter att experimentera och varvar med lite första adventsfirande.