2011

2010 var ett roligt men samtidigt sorgligt år. Jag fick hem världens underbaraste valp men förlorade min älskade pappa.

2011 hoppas jag bli ett år fyllt med glädje!

Lia inledde året med att sprida glädje på nyårsfesten. Hon blev direkt kompis med flathanen, lekte med barnen, var lagom social med alla, sov under bordet hela middagen, gnagde på märgben vid tolvslaget, tittade upp lite när grannarna skjöt iväg fyrverkeripjäser som fick huset att vibrera, fortsatte att äta sitt ben, la sig sedan vid mina fötter och somnade tills det var dags att åka hem.

Om jag inte hade levt med en rädd och ängslig hund i många år hade jag kanske inte ständigt imponerats över hur bra Lia är. Men tack vare Happys brister njuter jag verkligen varenda dag av Lias trygga, nyfikna, busiga livsglädje!