De senaste dagarna har jag fortsatt inlärningen av framförgående. En stor del av tiden har gått åt till att hitta en belöning som ger rätt aktivitetsnivå.
Att hitta en belöning som motiverar en mat-, lek- och kampgalen kelpie är inte svårt. Lia jobbar hårt för en torrfoderkula och ännu mer intensivt för en kong eller en kycklingbit. Perfekt belöning för fartfyllda moment!
Högt tempo och lek tycker vi båda om. Men när vi skall träna stadga och långsamma moment blir det svårare. I framförgående vill jag att hon skall gå lugnt framför mig. Samtidigt måste ju belöningen komma framför henne för att undvika att hon vänder upp mot mig i förväntan. Kastar jag då en belöning framför henne går hon upp i varv och nästa försök blir genast en rusning framåt.
Efter experimenterande med olika belöningar bestämde jag mig för externbelöning i sluten burk framför henne. Lia är van vid att få externbelöningar vid t ex platsliggning eller andra stadgeövningar och det verkade få tankarna åt rätt håll nu. Hon saktade in. Riktningen blev ganska naturlig i vårt smala avlånga kök (de första gångerna ställde jag dessutom några stolar på rad för att smalna av rummet ytterligare).
Efter flera kreativa försök som inte gav någon utdelning blev det plötsligt helt rätt! "Aha, du menar att jag skall gå långsamt rakt framför dig!!!"
Vi firade genombrottet med att gå ut i solen och leka med Lias absoluta favoritbelöning - kongen!



Vad härligt att framförgåendet artar sig :) *Gräsligt moment*
SvaraRaderaUrfina bilder!!