Shejping forts.

Just när man nästan började ana marken på vissa ställen kom det ny snö. Morgonpromenaden idag kändes nästan magisk i en dimmig, tyst skog täckt av snö. Ikväll har jag fortsatt shejpingen av framförgåendet. Med hjälp av omvänt lockande gick det snabbt att ställa mig bakom henne (tack Lena). Nu är det bara att fortsätta och få in stadga i positionen. Lia ser betydligt mer osäker ut idag ser jag på filmen och hon vill gärna stå som en ostbåge så att hon har koll på mig. Men det försvinner snart.

När hon har mer stadga kommer jag att börja kasta belöning framför henne istället så att hon får rätt framåttänk. Men vid inlärningen blir hon lätt alldeles för speedad om jag kastar och då är det svårt för oss båda att koncentrera oss på vad vi egentligen gör. Hellre än lugn ostbågehund i början än en galning som rusar fram och tillbaka efter godis eller leksak..